Jag fick inte ens ett bamse-plåster!
Jag är inte rädd för sprutor, eller jag VAR inte kanske jag ska säga.
Idag så skulle jag nämligen ta min andra livmoderhalscancer-spruta. Första sprutan som jag tog för två månader sedan hade gått alldeles galant och sticket hade bara känts som en spruta ska göra, lite lagom ont men ändå inte.
Idag klev jag in genom vårdcentralens dörrar och var inte alls nervös.
Allt gick bra tills hon skulle spruta in de där antikropparna (yey, jag har lärt mig nåt på naturkunskapen). Jag menar, det brukar ju kännas lite, men det här kändes fyrtio gånger värre kan jag lova er. Och det var inte över på två sekunder heller, utan på mig höll hon kvar i flera timmar (kändes det som). Inte förrän jag började se stjärnor drog hon ut den! Och sen, som om det inte var nog med det, så skulle hon BANKA på plåstret på min arm och den var ju så klart jätteöm, så det var ju inte så jätteskönt som ni kanske förstår. Och jag fick lixom inte ens ett bamse-plåster.
Det var min traumatiska upplevelse idag.
