Moneymoneymoney!

Alltså, jag är helt pank. Zero kronor kvar. Och det är tio dagar kvar tills jag får pengar igen. Jag har bara tre kronor kvar på mobilen. Det är jobbigt att vara pank. Någon som håller med? Något gott förde det faktiskt med sig när jag tänker efter, jag har nämligen sökt jobb.


En säck full med pengar skulle inte sitta fel just nu.

Min nya passion, Ramlösa Balans <3

Idag gick jag in på pressbyrån. Jag var hungrig och törstig. Jag gick fram till kylen där de hade alla drickor och ser att de har ett supererbjudande: en ramlösa och en frukt för 23 kr. Jag tvekar lite, för egentligen gillar jag inte Ramlösa, I hate kolsyra lixom. Då får jag syn på en ny Ramlösa, Ramlösa Balans hette den, med citronsmak. Visst, kör i vind tänkte jag, kan ju alltid prov något nytt. Efter betalningen skruvar jag upp korken och förbereder mig på en typisk Ramlösa-smak. Men jag får en himmelskt god överaskning och ett litet förtjust skrik släpper ur mig!


Såhär ser den lilla läckerbiten ut, bild från Dagens Media. Ett extra plus är att den innehåller vitaminer och mineraler.

My lucky day!

Oj vilken dag. Det har inte varit min dag idag riktigt. Det första jag gjorde imorse när jag gick upp var att tappa en vass kniv med spetsen neråt på min tå så att det började blöda. Hur lyckas man lixom. Tror jag var väldigt trött och dessutom var jag väldigt irriterad på kniven för att den var så slö när jag skulle skära min melon. Sedan gick väl dagen ganska bra, förutom på naturkunskapen då min koncentrationsförmåga var lika med noll. Efter skolan skulle i alla fall jag och Lisa bege oss till Åkeshov för att gå på ett step-up pass som började 17:30. Vi sitter på tunnelbanan och är redan då lite sena. Klockan 17:18 fastnar vi på ängbyplan, något fel i åkeshov säger chauffören. 17:28 springer jag in i Åkeshovshallen och med andan i halsen frågar jag om man fortfarande kan köpa biljetter. Ja, säger hon, ni har ju flera minuter på er. Haha, ja jo, två hela minuter lixom. Och då ska vi hinna byta om också. Vi rusar ner i korridorerna och ser att passet redan börjar. Vi letar febrilt efter ett omklädningsrum men det vi hittar är låst. Vi gör då ett litet provisoriskt omklädningsrum i korridoren (och som tur var kom ingen) och klampar in i salen och möts av en "ni är sena" blick av instruktören. Helt genomsvettig och allmänt sunkig beger jag mig sedan hemåt och min högsta önskan är då att inte träffa någon jag känner, vilket jag såklart gör.
It's my lucky day today.
Nu behöver jag sömn.

RSS 2.0