Dubai!
Om 5 dagar, befinner jag mig här.
Behöver jag säga mer än att jag längtar som en tok!?
Bild från Fritidsresors hemsida.
Jag fick inte ens ett bamse-plåster!
Jag är inte rädd för sprutor, eller jag VAR inte kanske jag ska säga.
Idag så skulle jag nämligen ta min andra livmoderhalscancer-spruta. Första sprutan som jag tog för två månader sedan hade gått alldeles galant och sticket hade bara känts som en spruta ska göra, lite lagom ont men ändå inte.
Idag klev jag in genom vårdcentralens dörrar och var inte alls nervös.
Allt gick bra tills hon skulle spruta in de där antikropparna (yey, jag har lärt mig nåt på naturkunskapen). Jag menar, det brukar ju kännas lite, men det här kändes fyrtio gånger värre kan jag lova er. Och det var inte över på två sekunder heller, utan på mig höll hon kvar i flera timmar (kändes det som). Inte förrän jag började se stjärnor drog hon ut den! Och sen, som om det inte var nog med det, så skulle hon BANKA på plåstret på min arm och den var ju så klart jätteöm, så det var ju inte så jätteskönt som ni kanske förstår. Och jag fick lixom inte ens ett bamse-plåster.
Det var min traumatiska upplevelse idag.
Jag vägrar att sluta snooza!
Första gången väckarklockan ringer: sätter på snoozningen utan att vara vid medvetande.
Andra gången: Tänder lampan.
Tredje gången: Nu brukar jag tvinga ögonen att öppnas. Vid pigga dagar kan jag komma upp ur sängen nu, annars kan det bli både en och två snoozningar till.
Slutsats: Jag kommer inte upp utan ur sängen utan snoozningen, jag lovar er, det är omöjligt.
Så därför tänker jag låtsats att jag inte läste den här artikeln.
Tre trogna prenumeranter!
Bloggkoll är lixom det nya heta i bloggvärlden. Såklart har jag också fallit dit. För skojs skull sökte jag på min egen blogg och jag fick nästan mitt livs shock! 3 prenumeranter hade jag!! Vilka är dessa sötisar som prenumererar? Nu känner jag nästan press på mig att prestera här, jag har ju trots allt tre trogna läsare! ;) (Och jag lovar att det inte är jag som prenumererar från mina tre olika e-postadresser)
Helena avslöjar!
Nu ska jag avslöja en sak! Jag älskar sparris!
De flesta jag känner hatar sparris, men jag älskar det. Särskilt på en macka med skinka på (ni borde testa). Gissa hur glad jag blev när jag såg att det stod en liten sparrisburk i kylen och väntade på mig när jag kom hem från skolan!? Så glad att jag till och med tog en bild på det!
Dagens kommentar!
"Vilken donk var du på idag då Carina?"
sagt av min kära moder som försöker vara en hipp mamma.
Min syster (och jag) skämdes lite, medan mamma var väldigt stolt över sitt uttalande.
Världen utvecklas!
Yes, jag diggar att företag äntligen börjar fatta att det inte är så kul att sitta i telefonkö. Idag när jag ringde vårdcentralen för att boka tid för spruta behövde man bara knappa in sitt telefonnummer och så ringer de upp när det är ens tur. Smart va?! Detta kallar jag framsteg!
TräningsvÄrk
Idag har jag lärt mig att träningsvÄrk stavas med Ä.
Ja, man lär sig nåt nytt varje dag.
Very much träningsverk!
Gaah, jag har grymt mycket träningsverk idag. Inte sådär lite lagom-skönt-så-att-det-bara-känns-som-man-har-gjort-något. Nej, utan det verkar i hela kroppen så fort jag rör lilltån. Jag har till och med träningsverk under foten (!). Att gå nerför trappan tar för mig fem minuter idag, så jag försöker hålla mig så still som möjligt. Anledningen till träningsverken tror jag är två orskaer. I torsdags va jag på gympaträning i två och en halvtimme. Och när man inte gjort volter på en trampett eller gjort handvolter på mattan på ett och ett halvt år, är träningsverk nog en ganska normal följd när jag tänker efter. Den andra orsaken till min träningsverk är nog hinderbanan vi gjorde igår i skolan. Det blev lixom en fin liten kombination där.
Moneymoneymoney!
Alltså, jag är helt pank. Zero kronor kvar. Och det är tio dagar kvar tills jag får pengar igen. Jag har bara tre kronor kvar på mobilen. Det är jobbigt att vara pank. Någon som håller med? Något gott förde det faktiskt med sig när jag tänker efter, jag har nämligen sökt jobb. 
En säck full med pengar skulle inte sitta fel just nu.
Min nya passion, Ramlösa Balans <3
Idag gick jag in på pressbyrån. Jag var hungrig och törstig. Jag gick fram till kylen där de hade alla drickor och ser att de har ett supererbjudande: en ramlösa och en frukt för 23 kr. Jag tvekar lite, för egentligen gillar jag inte Ramlösa, I hate kolsyra lixom. Då får jag syn på en ny Ramlösa, Ramlösa Balans hette den, med citronsmak. Visst, kör i vind tänkte jag, kan ju alltid prov något nytt. Efter betalningen skruvar jag upp korken och förbereder mig på en typisk Ramlösa-smak. Men jag får en himmelskt god överaskning och ett litet förtjust skrik släpper ur mig!
Såhär ser den lilla läckerbiten ut, bild från Dagens Media. Ett extra plus är att den innehåller vitaminer och mineraler.
My lucky day!
Oj vilken dag. Det har inte varit min dag idag riktigt. Det första jag gjorde imorse när jag gick upp var att tappa en vass kniv med spetsen neråt på min tå så att det började blöda. Hur lyckas man lixom. Tror jag var väldigt trött och dessutom var jag väldigt irriterad på kniven för att den var så slö när jag skulle skära min melon. Sedan gick väl dagen ganska bra, förutom på naturkunskapen då min koncentrationsförmåga var lika med noll. Efter skolan skulle i alla fall jag och Lisa bege oss till Åkeshov för att gå på ett step-up pass som började 17:30. Vi sitter på tunnelbanan och är redan då lite sena. Klockan 17:18 fastnar vi på ängbyplan, något fel i åkeshov säger chauffören. 17:28 springer jag in i Åkeshovshallen och med andan i halsen frågar jag om man fortfarande kan köpa biljetter. Ja, säger hon, ni har ju flera minuter på er. Haha, ja jo, två hela minuter lixom. Och då ska vi hinna byta om också. Vi rusar ner i korridorerna och ser att passet redan börjar. Vi letar febrilt efter ett omklädningsrum men det vi hittar är låst. Vi gör då ett litet provisoriskt omklädningsrum i korridoren (och som tur var kom ingen) och klampar in i salen och möts av en "ni är sena" blick av instruktören. Helt genomsvettig och allmänt sunkig beger jag mig sedan hemåt och min högsta önskan är då att inte träffa någon jag känner, vilket jag såklart gör.
It's my lucky day today.
Nu behöver jag sömn.
Mördaren kommer alltid in från vänster.
Förresten, jag såg en kalasbra film igår. Nämligen, Pearl Harbour. Om du inte sett den, se den! En mycket sorglig film som fick mig att börja grina, men ååh så bra. Och ett extra plus var ju också att Josh Hartnett, som spelar Danny i filmen, är en riktig pudding.
Dreggel.
Haha, jag känner att jag håller på att bli en filmnörd sen jag började på filmkunskapen.
Hörni, visste ni att mördaren alltid kommer in från vänster i första scenen han/hon är med i?!
Klorlukt
Jag vill bara meddela er om att jag stinker klor. För jag har nämligen varit och simmat idag. Det var väldigt härligt förutom att jag svalde några liter simbassängsvatten. Och klorlukten är väl inte så mysig heller kanske. Undra när den försvinner...
That's all from me.
Bajbaj.
Mamma Mia
Igår var jag äntligen och såg Mamma Mia. Ojojoj vilken bra film det var. Kom på mig själv att sitta med ett fånigt leende hela filmen igenom. Men när jag tittade mig runt i biosalongen så var jag inte den enda. Och dessutom, ABBA-låtarna är ju bara så bra! I löööv them!
Kvällen till ära hade jag och Niccie färgglada ben!
Sportsandaler och gula piratbyxor!
Titta vad jag hittade när jag kollade igenom mina bilder på datorn.
Himlen har öppnat sig.
Det är helt knäppt hur mycket det regnade idag. Himlen bara öppnade sig när vi gick utanför dörrarna på Blackerbergs gymnasium. Jag har nog aldrig sett så mycket vatten in my whole life och jag skojar inte. Sen när jag stod och väntade på bussen (måste bara lägga till att jag stod i busskuren men ändå blev jag blöt), då ser jag världens blixt och precis efter det så sa det BOOOOOOOOOOOOOOOM, det var åskan som hade talat. Jag var precis under åskan och där stod lilla dränkta jag under min lilla busskur och drömde mig bort till en paradisstrand i fjärran. Sen kom bussen. Och sjöarna på vägarna. Busschauffören var arg. Jag tycker synd om människorna som gick på trottoaren, som möttes av en tsunami när bussen körde förbi. Det var min lilla historia idag. En negativ en. Men regn är ju faktiskt bra, annars skulle vi leva i en öken. Nej, istället ska jag vara glad för att vi faktiskt har regn här i Sverige.
Ett paraplax är bra att ha när det regnar.
/HF
Back to normal!
Jahapp, då var första skoldagen avklarad. Det var i princip "hej alla gamla kära klasskamrater, trevligt att se er" "här får ni lite information och ert schema" och "hejdå, imorgon börjar ni efter schemat", tog alltså inte mer än en timme. Eller förresten så fick vi våra nya skåp oxå och vet ni vad?! Jag fick underskåp, buhu :( Iförsig fick resten av våran klass också det, säkert bara för att vi är klass e och alltid får allt i sista hand. Schemat vet jag inte om det är bra eller dåligt, eftersom jag knappt förstår hälften av det. De borde verkligen göra individuella scheman för nu är det fem kolumner på varje lektioner med olika undantag beroende på vad man valt o.s.v. Jag vet i alla fall att jag börjar klockan 10.05 imorgon med franska, dock tog det en timme innan jag förstod det.
(Bild från google.)
Jogging i regn!
Japp, rubriken säger ju allt. Jag har precis varit ute och joggat i regnet. Faktiskt gillar jag när det regnar när man är ute och joggar, man blir lixom lite avkyld, pörfekt, och får lite extra energi! Det jobbigaste som finns är ju faktiskt att jogga när det är trettio grader och solsken, då springer jag lika snabbt som en mask och försvinner i en svettpöl efter några meter. Nej, hellre regn! Eller vad säger ni?
Såhär jobbigt tycker jag att det är när det är trettio grader och solsken.
(Bild från google.)
/HF
Vem är jag?
Sanningen är den att jag är inte ny i bloggvärlden. I ett och ett halvt år har jag drivit en blogg med 5 000 läsare om dagen. En blogg som gått mer och mer utför och neråt och åt sidan. Ja, allt annat än framåt. I alla fall, uppdateringen har varit katastrofal och innehållet har inte varit mycket bättre. Jag kände att jag behövde börja om från början och idag, den sextonde augusti 2008, bestämde jag mig för att det var dags.
Vem är då jag?
Jag är Helena. Jag ska på tisdag börja mitt andra år på Blackebergs gymnasium. Jag läser den samhällsvetenskapliga linjen med inriktning samhälle, vilket är kalas. Jag är lite av en sportnörd, men inte fullt ut. Jag gillar helt enkelt att röra på mig. I tio år har jag gått på gymnastik, men slutade för ett år sedan för att börja på friidrott, vilket jag ångrar bittert. Nu skulle jag bli tokglad om det är någon cheerleadinggrupp skulle vilja ta emot mig. Vi får helt enkelt så vad som händer. Fota är ett annat intresse, håller på att spara till en tjusig systemkamera. Sedan får jag inte glömma att berätta att jag älskar att resa, reseledare i framtiden skulle inte sitta helt fel. Annars då? Jag är halvnorsk, så om jag gör något klantigt brukar jag skylla på det.
Så vad kommer ni att få läsa om i denna blogg?
Allt mellan himmel och jord, är nog det bästa svaret. Mitt liv som Helena, helt enkelt. Sanningen är nog den att jag vet inte vad som kommer att skrivas på denna blogg. Det återstår att se.
Vi välkomnar Helena till hennes nya blogg!
/HF
